﻿annat hennes midja; och halfqväfd och för-
skrämd, fåfängt kämpande och spjernande
emot, kände hon sig bortsläpad. Hårda,
hänsynslösa röster, hotande henne med
hämd om hon skrek flera gånger, ljödo i
hennes öron; och så hejdades hennes lopp
för ett ögonblick. Hon inbillade sig, att
hon hörde ett rop, snabba fotsteg på vä-
gen, nya förbannelser och hotelser om
hämd. Det fasta greppet omkring hennes
lif blef slappare, och, gripande tillfället,
ansträngde hon alla sina krafter för att
undandraga sig de händer, som höllo du-
ken om hennes hufvud. I det stället kände
hon sig sjelf upplyftad och någonting slog
henne hårdt på knäna; i nästa ögonblick
blef hon häftigt slungad på — möjligen
golfvet, så vidt hon kunde förstå; i verk-
ligheten var det sätet i en vagn.